Länkgott

Som utlovat; länkgott till de mest amerikanska av japaner. 

Lucky John gör sköna indianpungar att ha snuset i. Buzz Ricksons undrar om bananerna är fina på skjortan. Ware-house har en skön blogg med ledsna japaner i fina jackor. Hellers Cafe verkar ha köpt upp varenda kläduthyrares lager söder om Delaware och A and F säljer, för trovärdighetens skull, knivset för snabbt styckande av udda styckesdelar när du väl fällt din grizzlybjörn.

www.ware-house.co.jp

www.sugarcane.jp

www.buzzricksons.jp

www.aandf.co.jp

www.luckyjohn.com

www.hellerscafe.com 

Samson Biceps

Jakob och Sofie har skaffat en hund. De köpte den på hundarutanhem.se. Hunden är ursprungligen från Irland och kissar för tillfället inne. De har valt att döpa hunden till "Samson". Ett bra namn. Den enda person som jag vet heter "Samson" är "Samson Biceps" som syns på bilden ovan. Du kan känna igen honom från olika Mike Beck producerade filmer så som "Ridskolan 1" och "Ridskolan 2".

Hängslen

Det finns en massa olika hängslen. Här är ett par från Japan. 

Skor

Ovan synes lite olika skor från japan. Jag har väldigt stora fötter. Tveksamt om jag kan använda japanska skor. När jag var liten tvingade min mamma mig att använda Graningekängor. 

Jackor

En gång för länge, länge sedan skulle jag och Sune köpa var sin jacka. Jag hittade en som påminner om bomberjackan i mitten ovan. Affären som sålde jackan tog inte emot VISAkort. Sune hade cash. Inte jag. Sune sade något om:

- Ey, djungelns lag kompis!

Sen köpte Sune min jacka. 

Tre år senare köpte jag jackan av Sune för tre gånger så mycket som han betalt för den, den där dagen. Sune tog inte heller emot VISAkort. Han fick cash av mig.

Sune hade aldrig på tre år använt jackan men lagt den fint i en påse på sin vind. Två veckor senare sprack jackan på sju ställen för skinnet/lädret hade torkat. Jag lagade jackan för lika mycket som jag köpt den av Sune för. 

En kort tid senare bjöd jag på fest. Joel lånade bomberjackan, gick ut och rökte cigg. När Joel kom in igen hade han råkat hälla ut två bag-in-boxar merlot/cabernet sauvignon på jackan. 

Tråkig historia det där med bomberjackan.

Jackor

Japanerna kan sina jackor. 

Ovan några exempel.

 Jackan överst heter "Sherpa". Bilderna är snodda lite överallt ifrån. Mest från den fantastiska japanska affären "Warehouse". Länkar kommer. Men först fler japanska jackor. Och skor.

Japaner

En bild på en japan med en flott jacka. Mer hobo än bobo. 

Annorackfest

Vissa skådisar alltså... Jag har mycket svårt att sätta fingret på vad det är men John Godden...

Jag gillar inte John Godden. John Godden syns på bilden ovan. Det är han som har en löjlig mustasch och ful jacka. Dessutom är han ca. 30 år äldre än de andra.
John har spelat i filmer som "Snatch", "Gangs of New York" och "This is England". John Godden är ytterst otrovärdig i alla tre.

Ritzenberg har alltid kännt likadant för Kurt Russell. Han tycker att Kurt förstör filmer. Jag håller inte med men förstår nu vad Ritze menar.

Jag har sett fram emot filmen "Awaydays" länge. Nu har jag inga förväntningar kvar alls tack vare John. Det kanske är bra. Klicka på bilden för att kolla in några klipp. Även en och annan tysk sneaker och en och annan snygg annorack syns.

Halmstad away 2009 anyone?

Bea och fängelsestyle

Mycket har sagts och skrivits om "Brideshead revisited" och "Talented Mr. Ripley". Rörliga bilder som skall ha betytt mycket för modemedvetna unga män världen över. Det vet jag ingenting om. Men jag vet att en viss "Bea Smith", spelad av Val Lehman i tvserien "Prisoner" snart kommer att ha gjort minst lika mycket för hur unga kvinnor väljer att klä sig idag som Jude och Anthony.

Bea gjorde en första volta på Wenthworth penitentiary efter att ha slagit ihjäl sin mans älskarinna. Efter muck, inte helt oväntat, sökte Bea upp sin man och slog ihjäl honom med. Tur var väl det för oss tvtittare. Annars hade vi gått miste om den sköna stämningen i tvätteriet när Bea hotar sina medfångar till livet om hon inte får kicket på deras sista cigg.

I tvätteriet tvättar Bea sina kläder. Jeansoverallerna på bilden överst här ovan är autentiska från tvserien. Hur hon och de övriga kvinnliga förbrytarna lyckas bibehålla sin kvinnlighet på det sätt de gör, i overallerna, är ett mysterium. Men på vilket sätt de gör det!

Hur mycket amerikanska manliga fängelseuniformer påverkar fashionkids är svårt att säga. Men det är mycket. Häromdagen såg jag till och med två män hålla i var sin ut-och-in vänd byxficka som satt på en tredje man. Som i släptåg. Jag vet inte riktigt vad det betyder men jag har sett det på tv. Nu är det dags för det australiensiska kvinnofängelsemodet att göra sitt intåg hos Monkiflickorna.

Otight

Klassiska exempel på otighthet är Adam Alsings munburk och delar av Simon & Garfunkels "Sound of silence".

Det i särklass bästa exemplet på otighthet är dock Bob Dylans "Hurricane". Klicka på bilden av Zimmerman här ovan, ta dig fram till ca 06:00 och lyssna till det bästa otighthet har att erbjuda.

Ernesto de Gran Can

Nyss hemkommen från en av de sju öarna meddelas härmed att det måste varit någon form av Ernest Hemingway look-a-like tävling där nere bland palmerna. Den ena djupt läderbruna och grundmätta magen efter den andra pryddes av ett huvud, sällan någon hals att tala om, extremt likt den kattälskande skaldens.

Förövrigt spanas från det kanariska köket att den populära maten "tapas variadas" nu även syns på stränderna. Då kallad "fladdriga tyskor variadas".

Alkoholromantik? 2

Där jag bor ligger en bar. För enkelhetens skull kan vi kalla den för "The big J". 

Klientelet på "The big J" är varierande. Det beror på vem man frågar. Frågar man Pontus säger han socialgrupp 4. Och så lägger han till att hamburgaren smakar höna. Frågar man å andra sidan Kalle så säger han att "The big J" är öppet för alla sorters människor. Och så lägger han till att en kaffe och en dart på en torsdag inte är fel. Oavsett vilket så har världshistoriens kanske sunkigaste incident inträffat på "The big J".

För några år sedan såg en självutnämnd ordningsvakt det som sin plikt att väcka de restauranggäster som somnat till följd av fredagskvällens inmundigande. Han gick vänligt runt i lokalen och bad de sömndruckna gästerna att lämna etablisemanget. En särskilt trött man som satt i en stol var dock mycket svårväckt. Han hade nämligen dött. 

Liknande händelser sker ofta i HBO:s tvserie "Deadwood". Skillnaden är att "Deadwood" utspelar sig i vilda västern och att "Deadwood" är fiktion. 

Ärligt talat?! 

autör

Hur många blogginlägg måste man skriva innan någon vill ge ut en bok med samlade blogginlägg? Jag har tänkt skriva en bok men det känns ju onödigt att skriva samma sak två gånger. Allt mitt material finns ju här på min blogg. Bara att samla ihop och trycka upp eller? Ett fint omslag också förstås.

Om ingen hör av sig snart så måste jag kanske tänka om. Komma upp med nya idéer.

Jag gillar ju sekvenser i filmer och böcker där folk blir vältränade under en lång period men som verkar kort. Jag är ju även faschinerad av böcker och filmer där årstider byts fort. När man filmar en trädgård först med knoppar, sedan med blommor, sedan med gula löv och sedan med snö. Därtill tycker jag ju om generationsväxlingar i filmer och böcker. Där den unga flickan blir mor, sedan mormor, sedan gammelmormor och till slut dör och på begravingen är det typ 6 generationer.

Det här kan nog bli nåt.

Nu har jag i och för sig skrivit om det här på bloggen. Får ta och radera det. Eller styra upp någon som ger ut bloggen i bokform.

He's like the wind

Patrick Swayze har cancer. Det verkar som om han inte kommer att överleva. Förutom att mina tankar går till Patrick och hans familj så går även mina tankar till mig själv.
Jag är mycket rädd för att dö. Något som i hela mitt liv hjäpt att hålla bort tankarna på min egen existens kommande slut har varit olika ( levande) kända människor. Det drabbar mig hårt när kändisar blir sjuka eller dör. Jag blev till exempel bestört när Ingmar Bergman dog härom året. Inte bara för att Sverige blev en bra regissör fattigare ( jag har inte sett någon av hans filmer men de ska ju vara bra) utan också för att en känd människa dog. Då kan ju jag också dö.

Därför gillar jag Keith Richards. Han dör ju aldrig. Ingen palm är för hög för honom.

PS. Bildgoogla Patrick Swayze. Han är mycket lik Christer Pettersson nu. Eller Krille Pettesson som Rolf Ruff sjunger. DS.

Body och Izabella

I videon till Izabella Scorupcos version av låten "Shame, shame, shame" kör Izabella bil. I baksätet på cabrioleten sitter och står två män med uppenbart sydeuropeiskt ursprung. På sig har de sydeuropeiska männen jeans och skinnväst. Men det är vad de har på sig under skinnvästen vi nu skall fokusera på.
En body.

Bodyn är ett plagg som vi mest känner igen från guldvaskande cowboys i Klondyke. Men precis som med jeansbyxan, och snart kanske också med besprutningsplanpilotstilen, så fick cowboysen inte ha bodyn ifred. Bodyn blev mode.

Bodyn har många fördelar och få nackdelar. Exklusivare bodys har till exempel en öppningsbar lucka baktill. ( Ett så kallat "drop-seat".) Mycket fiffigt. Intelligent design. Dessutom gör det faktum att Lucky Lukes nemesis, den efterblivne brodern och stilikonen Averell Dalton, bär sin body endast tillsammans med boots och hatt att bodyn borde finnas i var mans garderob. Den fanns i min och Jakobs garderober när vi var små. Finns den i din nu?

Hannes, den moderna cowboyen

Min vän Hannes, som syns på bilden ovan, kommer att bli cowboy. En mycket modern cowboy.

Moderna cowboys är besprutningsplanspiloter.

Nu pluggar Hannes på någon slags designskola i Stockholm men det är en täckmantel. På kvällar och helger kämpar Hannes med att ta flygcertifikat för att kunna förverkliga sin dröm. Drömmen om den moderna cowboyen.

Ända sedan det blev omodernt att rida häst och fösa boskap har cowboys världen över närt myten om att cowboysens era är över. Man har varit orolig över hur deras nya arbetsmiljö skulle kunna exploateras av Hollywood och av modeskapare. I nästa inlägg kommer jag att visa exempel på hur den moderna cowboyen utnyttjats i modeindustrins namn.

Självförsörjning nu alt. snart.

När ryssen kommer vill man ju inte vara i stan. Det är lika bra att flytta ut på landet redan nu. Bli självförsörjande.

Jag har sett Per Moberg på tv när han skjuter djur och äter upp dem. Det borde jag också kunna. Jag har sett Jamie Oliver på tv när han odlar grönsaker och äter upp dem. Det borde jag också kunna. Jag har sett Emile Hirsch i Sean Penns "Into the wild" när han äter mögliga bär och dör. Det borde jag kunna undvika.

Jag borde la kunna få med mig några på det. Tror Kina vill. Jakob kanske. Jakobs tjej Sofie. Sviskon och Jenny? Jossan och hennes hund. Det luktar ju swingersfest det här. Varför blir det alltid så? Hippieshit så fort man vill göra något annorlunda. Jag vill ju bara dricka hembryggd stout och äta egen gris. Iförd hemvävd body med lock för röven. Som bröderna Daltons.

För tips på sticktekniker vid blöjstickning, faran med spolmask och om hur man gör en korg av revben; gå in på

http://www.alternativ.nu/

Telegrafist javisst

En verklig hjälte, Horace, får ofta kredd för sina polisonger. Men det man lätt glömmer är vad han inneburit för modeskapare världen över. Nedan 2 exempel:

http://www.woolrichwoolenmillsproduction.com

http://www.roguesgallery.com

Immigrant style

Sno från de fattiga osv. Fantastisk hemsida: http://www.engineeredgarments.com

Dock inget nytt under solen. Stilen är tagen rätt upp och ner från Ellis Island.

skivomslaget skivomslaget

Så ska det se ut. Borta är elektropopestetiken med allvarliga män i båt eller vid vatten. Vem är sur på en båt?

Vi gjorde en skiva en gång. I medföljande skivomslag fanns en bild på mig och en vän när vi var glada, satt i solstol vid havet och drack Ringnes. Björn sa att den bilden förstörde hela skivan.

Karl Staffan Birger Wettre

Det här handlar om George Clooney, Jeff Bridges, Kleerup och Kalle Wettre.

Jag vet inte var jag ska börja.

Jag har en vän som heter Kalle. Han flyttade till Stockholm för några år sedan. Kort därefter hade han köpt konstiga basketskor med all-over-print. En typisk utveckling för en nyinflyttad stockholmare kan man tycka.

Men det är lite mer komplext än så.

Kalle är komplex.

Kalle ser ut som en blandning av el Duderino och Bob i "Twin Peaks". På ett bra sätt förstås. Kalle har långt hår uppsatt på det mest pundiga sätt som kan tänkas. Så att det inte ska hamna i ögonen. Som el Duderino. Kalle har ett skinnigt fejjs. Som Bob i "Twin Peaks". Återigen på ett bra sätt. Ibland kan kalles mun prydas av en syltburk. Ganska exakt en sådan syltburk som Jeff Bridges har på bilden ovan. I julklapp ska Kalle få en kofta av mig. Eller en matta som binder ihop rummet.

Jag kan inget om Kleerup.

Men jag skulle vilja att han gick upp i vikt. Han skulle passa i det. Som George Clooney i "Syriana". Giorgios har aldrig sett mer trovärdig ut än vad han gör i "Syriana".

Jag kan inget om Kleerup.

Men min vän Olle säger att Kleerup har gett upphov till en stil; "Kleerupstilen". En stil som blir tydligare och tydligare ju närmare söder om söder man kommer. Man kan tydligen se det från Norrköping och uppåt. Det ska tydligen vara något med taskig skäggväxt, långt hår och tröja med luva.

Det finns en röd tråd här någonstans.

Kardborrehatt

Det är mycket med "Gökboet"-mössan nu. Det är mindre med "Adebisi"-mössan. Det kan bero på att Jack Nicholson är lite charmigt galen i sin mössa på svaj. Adewale Akinnouye-Agbaje å sin sida är lite mindre charmig. Adewale Akinnouye-Agbajes relation till män är speciell. En form av hatkärlek skulle man kunna säga. Aningen hårdför både i och utanför sänghalmen skulle man också kunna säga.

En annan anledning till att "Adebisi"-mössan inte slagit igenom som ett fashionstatement ännu kan också bero på att det kräver ett mycket kort och extremt krulligt hår. Annars ramlar "Adebisi"-mössan av ju.

alkoholromantik?

Man kan tro att det är lätt att dricka i en bar. HBO:s tvserie "the Wire" bevisar motsatsen. Bunk och Mcnulty har ett tempo och ett sätt som är sällan överträffat. Don't try this at home.

På bilden ovan sitter de inte i en bar. De sitter på polisstationen i östra Baltimore och dricker.

munkjackor och munskägg

Fjärde säsongen av "Deadliest catch" är i full gång på Discovery channel. Munkjackor, kepsar och munskägg pryder återigen rutan en gång i veckan.

Jag har fått för mig att, förutom att fiska kungskrabba, är besättningarna på "Timebandit", "Northwestern" och de andra båtarna i Alaskaflottan bra på att dricka. Lite som Bunk och Mcnulty i "the Wire".

2004 dog 11 fiskare under krabbsäsongen. 2005 dog 7 st. Sedan dess har ingen fiskare dött i jakten på kungskrabba. Det beror på nya regler där olika båtar blir garanterade en viss mängd krabba oavsett tiden det tar att få upp den. Den fjärde säsongen av "Deadliest catch" är inspelad 2007. Även om det inte är särskilt farligt att fiska krabba på Berings hav längre, så har fiskarna ombord tagit fasta på det farliga modet med mun(k)jacka och munskägg.

Skjortan skjortan

Skjortan skjortan. RL Madras. Modeblogg.

Mössan mössan

Mössan mössan. Frågor på det?

Jackan jackan

Alpha Industries parka. Jackan jackan.

Byxan byxan

Levi's 502. Lång gylf. Byxan byxan. Brandon Walsh.

skon skon

Det finns byxan byxan, mössan mössan och det finns även skon skon. Skon skon ser ni på en bild här ovan. Det kan vara skönt att ha på sig kläder som ingen, under några som helst omständigheter, kan ifrågasätta. Återkommer med bild på byxan byxan.

Sno från de rika

Tidigare idag skrev jag ett blogginlägg om hur trender kommer från de fattiga och utsatta. Nyanserad och balanserad som jag är, vill jag även belysa ett motsatt exempel.

Min bäste vän, Jakob, har köpt en käpp. Han har även köpt en jättedyr lägenhet. Jag vet inte när Jakob skall använda sin käpp. När jag har frågat honom har han svarat lite undflyende och mumlat något om att han vill kunna peta på saker. Jag tror att sanningen är mer att Jakob vill se rik ut. Ända sedan vi var små har han älskat att klä ut sig.

Sno från de fattiga

Trender kommer från de fattiga och utsatta. 

För att illustrera detta har jag valt att publicera inte mindre än 4 bilder här på min blogg.

Först har vi det italienska modeföretaget Replay. I deras vårkampanj 2008 sysslade de med någon slags zigenarromantik. Inför vintern är det indianer i reservat som får agera modeller för deras färdigslitna jeans.

Vidare ser vi ett fint exemplar av sandalen vi kallar flip flop. Flip flopsandalen ingår i varje brasilianskt gatubarns garderob.

Camouflagetrenden har sitt ursprung hos barnsoldater med ofrivilligt oversizeade M65jackor.

I de fattigare delarna av Indien har människor länge cyklat utan varken växlar eller bromsar. Kalla det fixie om du vill.

Filmtips

"The bridge on the river Kwai" är en jättebra film. Se om den.

Några punkter att tänka på när du ser om den:

* Hade det inte varit skönt att ha byxorna så där högt upp som William Holden har i filmen och på bilden ovan? 

Alltså det här med chinos, eller khakis som jänkaren kallar dem, är svårt. Det är mycket svårt. 

Kalla mig traditionalist, javisst. Men ska inte chinos vara relativt vida och höga i midjan? Svenska hittepåmärken som fröken Filippa och monsieur Whyred producerar chinos som är relativt smala och låga i midjan. Precis tvärtom mot hur det ska vara ju. 

Det är nog egentligen bara den punkten som jag vill att du tänker på när du ser om "The bridge on the river Kwai". Tänk på chinos. Eller khakis som jänkaren kallar dem. 

Huvudbonader

Jag hade en bra söndag. Förutom ett överdrivet fokus på mitt hårfäste från människor i min närhet. 

"Nu är det inte mycket kvar, duh!" fick jag jag höra av en familjemedlem runt lunch, samtidigt som hon klappade mig på huvudet. 

"GSM-täckning javisst!" sade en god vän senare på kvällen, syftandes på dålig täckning. 

Jag har ingen egentlig ångest över ett bakåtkrypande hårfäste. Värre är det med min dåliga skäggväxt. Många män skaffar ju sig ett redigt skägg när de blir flint. Det kommer jag inte kunna göra. Någonsin. Dessutom tror jag att jag tycker att det är snyggt med långt hår om man har ett högt hårfäste. Jag ska börja spara nu.

Blogginlägget skulle handla om huvudbonader. Kommer här:

Jag har sjukt många kepsar, mössor och hattar. Lätt 50 olika huvudbonader. Vissa passar jag i och vissa passar jag inte i. Sen har jag de huvudbonader som jag aldrig kommer få veta om jag passar i eller inte. I den kategorin kommer en basker som jag köpte i Frankrike förra hösten. Jag har till och med bildgooglat "the proper way to wear a beret" utan resultat. Hur bär man en basker utan att se ut som en frankofil? 

Jag har en teori som kommer ner till att det har med ålder att göra. Min bästa vän, Jakob, har en far som har fler huvudbonader än någon annan jag vet. Han använder allt från panamahattar, genom små konstiga mössor till någon slags afghanska pälsstrutar. Han inte bara kommer undan med allt, han passar rent utav i afghanska pälsstrutar. Han är typ 30 år äldre än mig. Jag kommer inte kunna vänta i 30 år på att skyla min skalp.