Huvudbonader

Jag hade en bra söndag. Förutom ett överdrivet fokus på mitt hårfäste från människor i min närhet. 

"Nu är det inte mycket kvar, duh!" fick jag jag höra av en familjemedlem runt lunch, samtidigt som hon klappade mig på huvudet. 

"GSM-täckning javisst!" sade en god vän senare på kvällen, syftandes på dålig täckning. 

Jag har ingen egentlig ångest över ett bakåtkrypande hårfäste. Värre är det med min dåliga skäggväxt. Många män skaffar ju sig ett redigt skägg när de blir flint. Det kommer jag inte kunna göra. Någonsin. Dessutom tror jag att jag tycker att det är snyggt med långt hår om man har ett högt hårfäste. Jag ska börja spara nu.

Blogginlägget skulle handla om huvudbonader. Kommer här:

Jag har sjukt många kepsar, mössor och hattar. Lätt 50 olika huvudbonader. Vissa passar jag i och vissa passar jag inte i. Sen har jag de huvudbonader som jag aldrig kommer få veta om jag passar i eller inte. I den kategorin kommer en basker som jag köpte i Frankrike förra hösten. Jag har till och med bildgooglat "the proper way to wear a beret" utan resultat. Hur bär man en basker utan att se ut som en frankofil? 

Jag har en teori som kommer ner till att det har med ålder att göra. Min bästa vän, Jakob, har en far som har fler huvudbonader än någon annan jag vet. Han använder allt från panamahattar, genom små konstiga mössor till någon slags afghanska pälsstrutar. Han inte bara kommer undan med allt, han passar rent utav i afghanska pälsstrutar. Han är typ 30 år äldre än mig. Jag kommer inte kunna vänta i 30 år på att skyla min skalp.