
Flyttar fram mina trupper och återfinns numera på djungeltrumman/oskararvidsson. Lika mycket naket och lika mycket Ralph och gamla guldgrävare. Det vet du










Det visade sig vara råttans år, 2009. I alla fall sista halvan. Rent sportsligt en katastrof och i mitt eget huvud och själ en ännu större. 



Saxat från http://www.13rebelsmc.org
Hagberg har återvänt från Afrikatt! Trots att jag är grundbesviken på hans bränna känns det bra att han är hemma med rockärmen full av relativt sanna historier från sina resor.På jungfruseglatsen med min båt seglade jag in i en bro mellan två närliggande öar i Göteborgs södra skärgård. Seglats nummer två slutade med att jag kastade min telefon i plurret och påföljande tur gick jag på grund. Nu, sju år senare, känns det bättre.
Min svärfar har seglat ner telefonledningen mellan Orust och Kärringön på västkusten.
Det är sällan en film förändrar ens liv.
Visst, det hände något i mitt innersta första gången jag såg "Under the Tuscan sun", men ljummen och matig sallad bland terracottasvampade väggar och timjandoftande bersåer fick mig snarare att bli törstig än att totalt omvärdera min hela existens.
Däremot Bob Swerers film "Alone in the wilderness" alltså...
Filmen är en dokumentär om Dick Proenneke. Proenneke bestämmer sig för att bygga ett timmerhus på Aleutianhalvön på Alaska just bredvid Twin lakes i slutet av sextiotalet. Under sitt första år därute filmar Dick själv med sin 16 millimeterskamera. Året därpå kommer Bob Swerer ut och hjälper till med filmandet. Än idag bor Dick kvar i Alaska.
Att få följa Dick Proenneke när han bygger sitt hus med björnsäkra fönster och paddlar kanot i jakt på älg och annat gott är legendariskt. Att Bob Swerer låter exakt som Johnny Cash i sin roll som speaker är bara ett gubbstort plus.
Klippet ovan är en trailer men hela filmen finns ( även dess uppföljare) att köpa på http://www.dickproenneke.com/
Låång gylf. Fantastiskt bra.
Steve Mcqueen kör monkeybike med gipsad vänster.
Jag har tidigare på bloggen tagit upp ämnet med smala människor som borde vara feta. Som exempel nämndes då bland andra Jeff Bridges och George Clooney. I min iver att hitta bilder från behind the scenes av filmen "Syriana" sprang jag över bilden ovan. Om Giorgios varit bara lite fet hade plasket i Comosjön varit betydligt mer imponerande än vad jag tror det blev med ovan illustrerade skinn och ben.
Igår fick jag ett sms av den självutnämnde smskungen, Snusman. ( bilden). För omväxlings skull var det inte ett sånt där hotfullt meddelande som jag vant mig vid att få från honom. Det var mer ett kungörande; Snusman hade gjort en ny tatuering. Jag misstänkte att kungörandet var en del av någon slags flerstegs dissraket som till slut skulle explodera i mitt eget fejjs om jag inte spelade mina kort rätt. Jag valde därför att inte svara på smset. Kort därpå dök ett mms upp och det är alltså det som kan beskådas ovan.