Sno från de rika

Tidigare idag skrev jag ett blogginlägg om hur trender kommer från de fattiga och utsatta. Nyanserad och balanserad som jag är, vill jag även belysa ett motsatt exempel.

Min bäste vän, Jakob, har köpt en käpp. Han har även köpt en jättedyr lägenhet. Jag vet inte när Jakob skall använda sin käpp. När jag har frågat honom har han svarat lite undflyende och mumlat något om att han vill kunna peta på saker. Jag tror att sanningen är mer att Jakob vill se rik ut. Ända sedan vi var små har han älskat att klä ut sig.

Sno från de fattiga

Trender kommer från de fattiga och utsatta. 

För att illustrera detta har jag valt att publicera inte mindre än 4 bilder här på min blogg.

Först har vi det italienska modeföretaget Replay. I deras vårkampanj 2008 sysslade de med någon slags zigenarromantik. Inför vintern är det indianer i reservat som får agera modeller för deras färdigslitna jeans.

Vidare ser vi ett fint exemplar av sandalen vi kallar flip flop. Flip flopsandalen ingår i varje brasilianskt gatubarns garderob.

Camouflagetrenden har sitt ursprung hos barnsoldater med ofrivilligt oversizeade M65jackor.

I de fattigare delarna av Indien har människor länge cyklat utan varken växlar eller bromsar. Kalla det fixie om du vill.

Filmtips

"The bridge on the river Kwai" är en jättebra film. Se om den.

Några punkter att tänka på när du ser om den:

* Hade det inte varit skönt att ha byxorna så där högt upp som William Holden har i filmen och på bilden ovan? 

Alltså det här med chinos, eller khakis som jänkaren kallar dem, är svårt. Det är mycket svårt. 

Kalla mig traditionalist, javisst. Men ska inte chinos vara relativt vida och höga i midjan? Svenska hittepåmärken som fröken Filippa och monsieur Whyred producerar chinos som är relativt smala och låga i midjan. Precis tvärtom mot hur det ska vara ju. 

Det är nog egentligen bara den punkten som jag vill att du tänker på när du ser om "The bridge on the river Kwai". Tänk på chinos. Eller khakis som jänkaren kallar dem. 

Huvudbonader

Jag hade en bra söndag. Förutom ett överdrivet fokus på mitt hårfäste från människor i min närhet. 

"Nu är det inte mycket kvar, duh!" fick jag jag höra av en familjemedlem runt lunch, samtidigt som hon klappade mig på huvudet. 

"GSM-täckning javisst!" sade en god vän senare på kvällen, syftandes på dålig täckning. 

Jag har ingen egentlig ångest över ett bakåtkrypande hårfäste. Värre är det med min dåliga skäggväxt. Många män skaffar ju sig ett redigt skägg när de blir flint. Det kommer jag inte kunna göra. Någonsin. Dessutom tror jag att jag tycker att det är snyggt med långt hår om man har ett högt hårfäste. Jag ska börja spara nu.

Blogginlägget skulle handla om huvudbonader. Kommer här:

Jag har sjukt många kepsar, mössor och hattar. Lätt 50 olika huvudbonader. Vissa passar jag i och vissa passar jag inte i. Sen har jag de huvudbonader som jag aldrig kommer få veta om jag passar i eller inte. I den kategorin kommer en basker som jag köpte i Frankrike förra hösten. Jag har till och med bildgooglat "the proper way to wear a beret" utan resultat. Hur bär man en basker utan att se ut som en frankofil? 

Jag har en teori som kommer ner till att det har med ålder att göra. Min bästa vän, Jakob, har en far som har fler huvudbonader än någon annan jag vet. Han använder allt från panamahattar, genom små konstiga mössor till någon slags afghanska pälsstrutar. Han inte bara kommer undan med allt, han passar rent utav i afghanska pälsstrutar. Han är typ 30 år äldre än mig. Jag kommer inte kunna vänta i 30 år på att skyla min skalp. 

Fotbollsskor och jackor

Vissa samlar på frimärken. Andra samlar på italienskt maritimt mode och tyska tennis/fritidsskor. 

Pajsaren som har samlat ihop kläderna och skorna på bilderna ovan ( som för övrigt bara är en bråkdel av vad han visar upp på countylads.com) håller på Stoke. Detta Stoke, som genom att vinna mot Tottenham, förstörde mitt och Kalles topptips i söndags.

Jag har aldrig samlat på något. Förutom på rosa lappar från Svenska Spel. Utan vinst då alltså. 

Orre Korre

Smeknamn är svårt. En vän till mig påminner om ett torkat katrinplommon när han ler. Inte på ett dåligt sätt. Han har tatuerat in "Sviskon" på armen. Sviskon är hans smeknamn.

En annan vän har relativt liten överläpp och älskar att snusa stora snusar. Hans smeknamn är "Snusman". Fast jag tror inte det är så många som kallar honom det längre. Förutom jag.

"Daniel" heter egentligen Kalle. För många år sedan gick den populära dokusåpan "Baren" på svensk tv. Jag minns inte om Kalle var lik Daniel, som var en av deltagarna, eller om det hela bara var ett misstag. I vilket fall som helst kallas Kalle för "Daniel" nu. Ibland säger man "Ooh Daniel!" till Kalle när man träffar honom. Jag tror att Baren-Daniel sa det någon gång i något avsnitt av "Baren".

Jag har aldrig haft något smeknamn som verkligen fastnat. Bartendern på restaurangen i huset där jag bor kallar mig för "Oskiz". Han heter själv Asiz. "Oskiz och Asiz!" brukar han utbrista när jag kommer in i hans bar. För några år sedan kallade några vänner mig för "Häst". Jag vet fortfarande inte varför.

Nu har jag tänkt skaffa mig ett riktigt smeknamn. Och köpa en väst för att på så sätt ge folk en anledning att börja kalla mig för "Orre-Korre". Västen på bilden ovan är västen jag ska köpa. Jag har letat länge efter en väst med många fickor. Bär man den rätt ser man ut som en korrespondent som rapporterar från något fjärran land. Och förhoppningsvis ser man också lite ut som Robert de Niro i "Deer Hunter".

Korrespondent/hjortjägarvästen kommer förhoppningsvis alltså ge mig ett vettigt smeknamn; "Orre-Korre".

Lördagens outfit

På lördag ska jag, precis som Al Bundy, sälja skor. För att verka trovärdig och inte minst för att fokus skall dras till mina fötter och skorna på dem, snarare än till överkroppen och kläderna på den, blir det nog något liknande som holländaren på bilden chillar i.

Kreativt kaos

Räknas omslaget till Nationalteaterns skiva "Livet är en fest" som kreativt kaos? Då är jag där. Annars kanske mitt kommande liv som mer bobo än hobo får det hela att se mer kreativt ut. Just det; när generationsromanen skrivs ( OBS! Passivt) lär det bli ett kreativt kaos.

Förresten, Kina gillar inte les bobos säger hon. Inte jag heller då.

Världens djupaste solbränna

"Ralph Lauren wasn't cool until I worn 'em!"

Min vän, och tillika namne, Oscar är full av citat. Ovanstående är ett av de bättre. Det är Biggie Smalls (R.I.P) som droppat det. 

Jag önskar att jag var mer rap ibland. 

Dagens outfit

Jag har hört att man ska lägga upp vilka kläder man har på sig varje dag på sin blogg. Här ovan ser ni vad jag har på mig idag. Organiserat flum? Kanske.

Organiserat flum

Det här kommer bli ett långt blogginlägg. Det här engagerar mig verkligen.

Jag har några vänner från den bättre bemedlade stadsdelen Örgryte öster om Göteborg. När vi lärde känna varandra gick vi på gymnasiet. De använde sig av ett uttryck; "organiserat flum". Egentligen inte ett särskilt genialt uttryck. Men ändå bra. Uttrycket användes oftast nedsättande på de som till exempel bara stoppade in framsidan av skjortan i jeansen och på de som hade "glömt" sin ryggsäck och istället bar alla sina böcker i en trave under armen. Även de som inte knutit skorna ordentligt kunde få höra att de hade organiserat flum.

Nu, 10 år efter att jag gått ut gymnasiet, ser jag organiserat flum överallt. Dessutom är jag nog en del av det organiserade flummet. Inte nog med att jag har jeans som från början är slitna, jag har till och med köpt en tröja från Ralph Lauren med färdiga fläckar på. Fläckarna är blå, vita och röda. Tanken är att det ska se ut som om man just bottenmålat båten. Till mitt eventuella försvar kan sägas att personen som sålde tröjan till mig på Ebay hade vikt den så att man inte såg fläckarna. Jag har min mössa lite på svaj och det har nog faktiskt hänt att jag hoppats att byxorna ska hamna lite fel vid skorna ( Se bild). 

En eftermiddag i våras blev jag påkommen av en vän, Dankan. Han bad mig knäppa koftan ordentligt, dra upp ena byxbenet ur kängan och knäppa jackan ordentligt. Dessutom undrade Dankan varför jag hade mössan så konstigt snett. Tack Dankan, du fick mig att inse att mitt organiserade flum gått för långt. 

Visst, jag har ibland för stor skjorta med ena buttondownknappen oknäppt och jeansen är färdigslitna. Men att organisera byxorna i mina Blundstone, där går gränsen.

Jag antar att jag inte vill se nykläckt ut. Att det är därför jag och andra som ibland fuskar med klädernas patina gör för lite saker i vardagen som skulle kunna påverka klädernas skick. Men det måste finnas gränser. Fuskbottenfärg på tröjan är inte okej.

Ang. mössan som sitter snett har det nog mest att göra med filmen "Kanonerna på Navarone" ( Se bild) och med min sjöscoutledare, Rasmus, som alltid hade mössan så. 

En komikers tisdag

En vän till mig, Staffan, var på en restaurang på Järntorget i Göteborg i tisdags kväll. Där blev han trakasserad av en komiker. Komikern ville prata med Staffan om allt möjligt. Det verkade dock som om komikern mest var ute efter att testa nya skämt. När Staffan inte ville prata med komikern mer blev han trakasserad. 

Staffan kände igen komikern men vet inte vad han heter. Var det någon av dem på bilden ovan, Staffan?

Jag blir alltid förvånad när kända människor är på samma restaurang som jag. 

En gång såg jag Lennart Jähkel på ett ställe med mycket dåligt rykte på Andra Långgatan i Göteborg. Sen sa min vän Anton, som är filmarbetare, att det inte var Lennart Jähkel utan den där skådisen som är så sjukt lik Lennart. 

Tips it

Jag skulle vilja skriva en generationsroman. Den typen av bok som blir obligatorisk i svenskaundervisningen på gymnasieskolan. Jag tänker att den skulle kunna handla om livet i allmänhet. 

Jag skulle också vilja skriva om Stryktipset. Men då behöver jag nog hjälp av min vän Kalle. Han vet mer än mig om olika system och så. Igår fick han till exempel upp mina ögon för 64raders på topptipset. 

No going back

TV 8 sänder ett program som heter "Ingen återvändo". Det handlar om engelska familjer som flyttar utomlands i jakt på att hitta en ny livsstil. Ofta går det sådär. Oftast går det dåligt. I gårdagens program flyttade Kevin Snuggs, hans partner Carol och deras 2 glasögonbeprydda döttrar till Bretagne. Kevin hade tänkt att driva fiskesemestrar i sjöarna runt den 200 år gamla gården de just köpt. En gigantisk mal åt upp de inplanterade karparna och Kevin fick inget tillstånd att hyra ut fiskerätter från den franska staten. Det gick alltså som det ofta gör i "Ingen återvändo"; sådär.

Men Carol var snygg i sina gummistövlar och de fick mycket tid att umgås med de glasögonbeprydda barnen.

les Bobos

En eftermiddag såg jag ett tvprogram om les bobos. Museichefen för Rösska museet i Göteborg, Ted Hesselbom, blev intervjuad. Han var bobo. 

Det här med borgerliga bohemer gjorde både mig och Kina mycket nyfikna.

Kan man få vara med?

Om någon har spelat in programmet, kontakta gärna mig på mailen.

Filmtips 2

Sv. översättn: Under Toscanas sol

En mycket varm film.

Denna plot är mer komplex: Nyskild amerikansk kvinna lämnar hem och jobb för att värma själen i Italienska Toscana. Hon hittar ett hus som behöver renoveras, anställer polska gästarbetare och lär känna folk i trakten. Kvinnan blir bedragen av en italiensk man på en vespa iförd linnekostym men det stärker henne. Matiga sallader med solvarm avokado, pinjenötter och ätbara blommor dukas fram i huset och hon behandlar de polska hantverkarna med respekt.

När jag gjorde "Fördomsprofilen Film", ( Ett segment i P3:s program Christer) i egenskap av filmkännare och tjötröv, rekomenderade jag "Under the Tuscan sun" till en lyssnare som var trött på jobbet och vädret. Det fullkomligt haglade in mail till redaktionen om hur ytlig och dålig filmen var. 

Vissa människor förstår sig nog inte på värme. Och matiga sallader då.

Filmtips

Skön homoerotik i trakterna runt San Remo. 

Plotten är enkel: 2 gubbsnygga killar bråkar om samma guzz. Den ene dödar den andre.

När jag var i Nice förra hösten ville jag åka till San Remo. Hade tänkt köpa en lika fin halskedja som Alain Delon har i filmen. Det fanns inte tid att resa dit så jag köpte en på Linnégatan istället. 

-Lång ska den vara!

Fyrkantiga barer

Är det utrymmesbrist eller är folk rädda? När jag och min vän Kalle öppnar bar ska den banne mig vara fyrkantig. 

Stick trick

Ok. Gene Krupa snor Buddy Rich's stick trick. 

Kolla även in lille Sammy Davies Junior när han tar av sig skorna i extas på slutet.

Jazzyfizzle fo dizzle.

Skägg me up

Sean har ett gott skägg. Han har även en fin fatguyshat på bilden ovan. En annan som har ett gott skägg är min vän Marcus Sjösten som bor i Stockholm. Jag har nätt och jämnt en syltburk. Funderar på att släppa ut den i brist på annat.

Pizzabudsscooter

Jag hittade en bild på scootern jag nämnde tidigare. Urbant.

Pizzabudsscooter

När jag bodde i Barcelona kunde man beställa pizza från TelePizza. Budet som dök upp körde fort och vant. De körde på en motorcykel som heter Honda Scoopy 125. Jag har sedan dess alltid tyckt det var extremt coolt och urbant med scootrar med lite större hjul. I brist på motorcykelkörkort har jag köpt en 50kubiks Piaggio Liberty. Som på bilden. Hoppas att folk tycker att jag är cool, urban, kör fort och vant. Precis som jag tyckte om pepparna som susade runt i Barca. Och hoppas att folk inte tycker som min vän, Kalif, att det ser ut som en tantmoppe. Appearance is everything.

Saker som gör mig glad

Soffor med små hjul på och att Kina äntligen fattar vad jag menar med det.

Saker som gör mig sne

Nån tomte på Göteborgsposten hävdar ideligen att bostadsmarknaden är på väg att krascha. Analysen är obefintlig och handlar i stort sett endast om att 2000 personer fått sparken från Volvo. Hur de 2000 personerna skulle påverka priset på lägenheter i 414 förstår jag inte.

Förresten, jag håller på och säljer min lya. Kom och köp!