
Flyttar fram mina trupper och återfinns numera på djungeltrumman/oskararvidsson. Lika mycket naket och lika mycket Ralph och gamla guldgrävare. Det vet du
På jungfruseglatsen med min båt seglade jag in i en bro mellan två närliggande öar i Göteborgs södra skärgård. Seglats nummer två slutade med att jag kastade min telefon i plurret och påföljande tur gick jag på grund. Nu, sju år senare, känns det bättre.
Min svärfar har seglat ner telefonledningen mellan Orust och Kärringön på västkusten.
Det är sällan en film förändrar ens liv.
Visst, det hände något i mitt innersta första gången jag såg "Under the Tuscan sun", men ljummen och matig sallad bland terracottasvampade väggar och timjandoftande bersåer fick mig snarare att bli törstig än att totalt omvärdera min hela existens.
Däremot Bob Swerers film "Alone in the wilderness" alltså...
Filmen är en dokumentär om Dick Proenneke. Proenneke bestämmer sig för att bygga ett timmerhus på Aleutianhalvön på Alaska just bredvid Twin lakes i slutet av sextiotalet. Under sitt första år därute filmar Dick själv med sin 16 millimeterskamera. Året därpå kommer Bob Swerer ut och hjälper till med filmandet. Än idag bor Dick kvar i Alaska.
Att få följa Dick Proenneke när han bygger sitt hus med björnsäkra fönster och paddlar kanot i jakt på älg och annat gott är legendariskt. Att Bob Swerer låter exakt som Johnny Cash i sin roll som speaker är bara ett gubbstort plus.
Klippet ovan är en trailer men hela filmen finns ( även dess uppföljare) att köpa på http://www.dickproenneke.com/